schlurp

Kom att tänka på i söndags.
Var på 2 möten och gav kollekt på båda.
Efteråt kände jag mig så hmla nöjd.
Generös liksom.
Efter lite räknande kom jag dock på att om jag
gav denna summa varje söndag
skulle jag precis komma upp i tiondet.
Jag vill inte ens tänka på hur lite jag gett innan.

Sen pratade jag med Marika om det,
och hon hade varit på ett seminarium där
föreläsaren frågat om någon i publiken kunde ge honom 1000 kr.
Direkt hade det kommit fram en kille och gett honom det.
Han berättade då att innan seminariet hade han
gett killen dessa 1000 kr och sagt att han
kanske, kanske ville ha tillbaka dom senare.
Vilket just skedde.
Sen förklarade han att det var så mycket enklare
att ge om man visste att pengarna inte var ens egna.
När vi ger, ger vi eg. av någon annans pengar.
Så varför är det då så himla svårt ibland?



Gudrun Schyman visste vad hon gjorde
när hon satte eld på 100 000 kr.
Hur svårt är det eg, när hon inte förlorade något på det själv?
(eller det gjorde hon ju, men inte ekonomiskt kanske..)
Det tråkiga var ju att det inte gynnade någon annan.
Och hon lär ju knappast ha gjort samma sak med toblerone..
(fast det kanske var Mona Sahlin förresten)

Dagens moralpredikan :)

Avslutar med
ord 28:27
och
ord 31:31

Puss